Rants of a mad-man

Jag tänkte passa på att tipsa om en sida för er som gillar fiction (och kan engelska), men inte har tid att läsa böcker. Sidan heter Brain Harvest och de publicerar med jämna mellanrum, vad det kallar för, bad-ass fiction. Små lustiga, underhållande eller bara väldigt underliga historier på sisådär 500 ord stycket.

Varför jag helt plötsligt vill rekomendera den här sidan? Jo jag blev helt frälst av en av de publicerade historierna där. Den heter Entropy in 606 Words och är en underlig historia med lite vetenskaplig spekulation och en härlig twist på slutet.

Idag mötte jag en annan människas blick på stan. Först som vanligt. Man sveper med blicken över någon som passerar på gatan och det är inte mer med det. Men våra blickar möttes igen. Den här gången så pass länge att det inte bara var en vanlig undrar-om-det-är-nån-jag-känner-blick.

En främmande männska och jag utväxlade leenden. Mitt hjärta värmdes.

Tänk vad något så litet kan göra. En blick som varar någon sekund extra och ett varmt leende. Det är i de små sakerna vi finner lyckan. Nästa gång du promenerar ute på stan; våga möta någon annans blick och sänd den personen ett osjälviskt leende. Det kan göra så mycket större skillnad än vad man tänker på. Förgyll en okännd människas dag med ett leende! Det är lätt, kostar inget och om alla gjorde den typen av små saker så skulle världsfreden snart vara fixad.

1950 ockuperades Tibet av Kina. Dagens datum markerar femtio år sedan Tibets politiska och andliga ledare, Dalai Llama, drevs i landsflykt efter ett tibetanskt uppror mot den kinesiska regimen 1959.

Tibet är ett underligt land. Det har en väldigt våldsam och krigisk historia, men som på kommando upphörde plötsligt fokets våldsamma leverne. Buddhismens intåg i landet var ett faktum och den tibetanska buddhismen var född. Präglad av harmoni och pacifism.

Jag ska inte försöka mig på någon historielektion om Tibet. Kolla länken till wikipedia istället. Det är ett intressant land med en intressant historia och en intressant religion helt enkelt. Framförallt är det idag ett ockuperat land. Idag har det demonstrerats runt om i hela världen med budskapet: Free Tibet!

Special Agent Dale Cooper föreläser om Tibet
“I am first gonna tell you a little bit about a country called Tibet.
An extremely spiritual country. For centuries the leader of Tibet has
been known as the Dalai Llama. In 1950 communist China invaded Tibet.
An while leaving Dalai Llama nominally in charge, they in fact siezed
controll of the entire country. In 1959, after a Tibetan uprising
against the Chinese, the Dalai Llama was forced to flee to India for
his life and has lived in exile ever since.” –Dale Cooper, Twin Peaks

Idag är det alltså internationella kvinnodagen och jag måste ställa mig samma fråga som jag gör varje år. När är det internationella mansdagen? “Alla andra dagar förstås!”, är det naturligtvis nån klyftig jävel som kläcker ur sig då. Men det stämmer ju inte heller. Internationella kvinnodagen är, om jag har fattat det hela rätt, till för att stärka kvinnors rättigheter runt om i världen. Att försöka skapa en mer jämlik värld. Men varför en internationell kvinnodag frågar jag mig åter igen. Cementerar inte hela konceptet med en kvinnodag att världen skall fortsätta att vara ojämlik? Naturligtvis finns det många ställen i världen där kvinnor fortfarande har mindre, färre och sämre rättigheter än vad svenska kvinnor hade på vikingatiden och detta är självklart något som vi måste ändra på. Men känns det änndå inte som att någon har tänkt helt fel här? Varför är det bara kvinnors rättigheter vi ska kämpa för? Kan man verkligen kämpa för jämlikhet utan en motsvarande mansdag?

På engelska finns det en term för det här. Bad thinking kallar man det. Det handlar helt enkelt om att man tänker på fel sätt. Man tillåter sig att bortse från logiska felaktigheter för att ett koncept känns tilltalande. Eller helt enkelt för att man inte ifrågasätter om det verkar vettigt. Det är väldigt lätt att falla i den här fällan. Man märker helt enkelt inte att de logiska kretsarna i hjärnkontoret inte fungerar som de ska.

Nä, kvinnors rättigheter i all ära, men tänkt för en gångs skull steget längre. Det är inte kvinnors rättigheter vi behöver främja. Det är allas lika rättigheter och friheter som vi måste arbeta för. En kvinnodag må främja kvinnors rättigheter, men det motarbetar jämlikhet. Jag föreslår att vi avskaffar internationella kvinnodagen till förmån för en internationell jämlikhetsdag. Om vi alls måste ha speciella dagar för allting vill säga. Det finns dagar för allt nu mer. Snart är det internationella pi-dagen och det finns dagar för allt från våfflor till handdukar och menlösa barn (ja, jag använder det gamla namnet). Snart har vi slut på dagarna och vad ska vi göra då? Ska vi bli tvugna att, Gud förbjude, engagera oss i mer än en sak per dag? För inte kan man väl sprida kärlek och verka för glädje och rättvisa året om? Eller?

Upplägget för den här posten är som följer. Ett antal frågor här nedanför ska besvaras. Metoden för att besvara dessa frågor innebär att jag öppnar upp hela mitt musikbiliotek i en spellista och sätter spelaren på slumpmässig uppspelning. Varje fråga besvaras genom att trycka fram nästa låt och använda låttiteln som svar. Enkelt? Kul! (för skojs skull så lägger jag med artisten innom parentes)

• If everyone says, “everything is well,” what do you say?
  • “Why!” (Enigma)
• What best describes your personality?
  • “South of the Border” (The Shadows)
• What suits you today?
  • “I’m Gonna Knock on Your Door” (Eddie Hodges)
• What is your goal in life?
  • “Misse” (Allan Edwall)
• What is your motto?
  • “World, Hold on” (Bob Sinclair)
• What do your friends think of you?
  • “Love Again” (Cascada)
• What do you think about often?
  • “Live is Life” (Opus)
• How much is 2 + 2?
  • “Alfons Dolphins” (Slagsmålsklubben)
• What do you think of your best friends?
  • “Born as Ghosts” (Rage Against the Machine)
• What do you think of the person you like?
  • “Rivendell” (Pär Lindh & Björn Johansson)
• What is the history of your life?
  • “Liza and Louise” (NOFX)
• What do you want to do when you grow up?
  • “Keep on Dancing” (No Doubt)
• What will you do when you meet the person you like?
  • “Machete” (Moby)
• What do your parents think of you?
  • “Up’n'Down” (George)
• What will you dance to in your wedding?
  • “2000 Lightyears of Darkness” (The Ark)
• What music will play during your funeral?
  • “Sweet Georgia Brown” (Glen Miller)
• What is your pastime?
  • “Chevrolet” (ZZ Top)
• What is your biggest secret?
  • “Friendship” (Tenatious D)
• What do you think of your friends?
  • “Goddamn Electric” (Pantera)
• What is the worst thing that could happen?
  • “A Magnificent Void” (Shulman)
• How will you die?
  • “Reach the Sky” (Search & Destroy)
• What is the only thing you regret?
• “Looking for Love” (Karen Ramirez)
• What makes you laugh?
  • “Ricochet” (Tangerine Dream)
• What makes you cry?
  • “Chaotic Circus” (Total Eclipse)
• Who will you marry one day?
  • “Showroom Dummies” (Leather Strip)
• What scares you the most?
  • “Mantra to the Buddha” (Baby Doc & The Dentist)
• Does anyone like you?
  • “Får Jag Spy?” (Philemon Arthur & The Dung)
• If you could go back in time, what would you change?
  • “Country Roads” (Hermes House Band)
• What hurts you now?
  • “Going to California” (Led Zeppelin)
• What will you name this post?
  • “Tranquilized” (Mark Snow, Pete Anthony & The Hollywood Studio Symphony)

Jag ska villigt erkänna att jag vid några frågor klickade fram nästa låt flera gånger. Inte för att jag inte var nöjd med svaret utan för att låttiteln inte passade som svar på den aktuella frågan. Det blir en hel del nonsens här och var, men de flesta svaren är iaf någorlunda vettiga. Jag har också gått tillbaka och bytt ut svaren när samma artist har kommit upp mer än en gång.

Det är en bra fråga. Förutom att kika lite bland de obefintliga platsannonserna lite då och då, vad gör man. Svaret är enkelt. Man ägnar sig åt sämsta tänkbara sysselsättning. Man fördriver tid. Tid är inte till för att fördrivas. Den ska användas.

Men vad ska man använda den till när man inte har något vettigt att göra av den? Man hamnar i någon form av koma där världen verkar flyta runt en. Jag är inte längre inkluderad i världen. Åt minstone inte mer än vad räkningar anbelangar. De ska naturligtvis betalas oavsett om man i övrigt är en del av samhället eller om man har blivit någon som är fånge i sitt eget hem.

Så vad använder man dagarna till? Läser naturligtvis. Jag kan bli sittande i timtal och läsa articklar, läsa forum, läsa tekniska manualer, kommentarer och jag har precis avslutat Stieg Larssons bok “Män som hatar kvinnor”. En utmärkt kriminalroman som jag lyckats sluka på en dryg vecka. Helt otroligt för att vara jag, men den var helt enkelt fängslande och stundtals svår att lägga ifrån sig. Detta gäller för ca. två tredjedelar av boken. Sen gick han över gränsen. Det blev för mycket och för dramatiskt. Han kunde helt enkelt inte moderera sitt historieberättande längre. Synd på en annars utmärkt bok i lagom stillsamt tempo.

Vad mer gör en arbetslös då? Jo ikväll är det brödbakning som står på agendan. Snart skall underbara dofter spridas från köket. Och på tal om det är det dags för mig att slänga in en plåt i ugnen nu.

Idag är det “Rabbit Hole Day”. Det innebär att alla bloggare uppmanas att för en dag ändra sin blogging-stil och skriva om sånt som de inte brukar skriva om. Själv har jag inte riktigt kommit på vad det är för tema på min blogg eller vad jag har för stil på mina inlägg. Det känns lite som att vad som helst kan hamna här, och då är det ju inte lätt att ändra sin stil för en dag eller skriva om nått som man inte brukar skriva om. För jag brukar ju inte skriva om nått speciellt. Istället tänkte jag att jag citerar en liten dikt av Kalle Sändare.

Vargaskall
Dammkorn som kameler
dröjer sakta i morgonluft.
Filmjölken har skurit sig
Den blöder av sunt förnuft.
Vargaskall på blomsteräng
Bonden sår
Fåglarna på fästets moln
ser när gumman sår.
Snön har lagt sig
och det är kallt
Mången fryser
Det är allt

–Carl-Axel “Kalle Sändare” Thernberg (1931-2008)

Idag har jag bara ett litet boktips. Boken är Är du lycklig nu? av Barbara Berger. Det är en mycket tankeväckande bok som handlar om hur våra tankar och föreställningar om världen och vad som händer oss gör att vi inte känner oss så lyckliga som vi skulle kunna. Naturligvis sammanfattas hela boken av en enkel lista med tio punkter. Tio saker att tänka på, som var och en beskrivs mer i detalj i var sitt kapitel.

Boken är klart läsvärd även om man har tänkt tankarna innan. Att läsa dem med någon annans ord ger en form av bekräftelse om man inte har hoppat helt i galen tunna. Om man å andra sidan inte är bekant med tankesättet sedan tidigare ger den istället aha-upplevelser och mentala kommentarer i stil med: “Jamen det är ju så det är” eller “Ja så funkar det ju”.

Mycket av det som beskrivs är svårt att förhålla sig till på en gång, så räkna med att det kan ta tid att ta sig igenom bokens tvåhundra sidor. Språket är lättbegripligt och man får ett bra grepp om vad hon försöker säga med varje punkt. Att sedan praktisera det tar betydligt längre tid. Kanske en livstid. Men att sätta sig ned i lugn och ro och göra de små tankeexprimenten är väldigt givande och du kan göra övningarna när som helst. I lugn och ro hemma, på bussen, i mataffären eller precis var som. Som en liten teaser citerar jag här nedan listan med de tio punkter som boken bygger på. De är enkla nog, men med lite reflektion runt omkring dem (eller genom att läsa boken) så inser man att det ligger mycket i dem. Sålunda:

Tio sätt att leva ett lyckligt liv
- en påminnelse till mig själv:

1. Acceptera det som är
2. Önska dig det du har
3. Var ärlig mot dig själ
4. Granska dina berättelser
5. Ta hand om ditt
6. Följ din dröm och acceptera konsekvenserna
7. Gör det som är rätt och acceptera konsekvenserna
8. Förhåll dig till det du har framför ögonen och glöm resten
9. Lär dig vad som är vad
10. Lär dig att se bortom det obeständiga

–Är du lycklig nu, Barbara Berger (övers. Alf Galfvensjö), Damm Förlag AB, 2006

För alla er som har missat det tänkte jag informera om en fräck kampanj som pågår i Storbrittanien (och uppenbarligen på andra ställen i Europa också). Det handlar om reklam på bussar. Men inte den gamla vanliga, tråkiga som vi är vana vid. I det här fallet är det ingen som försöker sälja en produkt eller tjänst. Nej här handlar det om att marknadsföra ateism.

Varför kan man fråga sig. Uppenbarligen finns det många anledningar, men mest handlar det om en humanistisk kampanj. Att inte ha en tro på en Gud innebär att man själv är tvungen att ta ansvar för sina handlingar och det är detta kampanjen pushar för.

“If anything, an atheist has to be more morally responsible precisely because we don’t blame a god for our own actions”
–Ivan Ratoyevsky

Jag tycker att det citatet säger det mesta.

Min personliga agenda med det här är inte att försöka få någon att sluta tro på en högre makt. Det jag vill säga är: tro inte att du har hittat sanningen bara för att du har funnit en tro som du är bekväm med. Allt handlar om att fortsätta att ifrågasätta. Fortsätta sökandet. Att ta ansvar för sina handlingar och val, och inte låta sig luras att någon högre makt kan hållas ansvarig. Eller att det är upp till någon form av Gud att i slutänden göra en sammanfattande bedömning av hur väl du lyckades med din livstid.

Det jag menar är att oavsett om det finns en Gud eller inte, och oavsett om denna Gud kommer att döma dig eller inte, så finns det inget att förlora på att fundera lite på vad man gör. Om du tänker lite på andra och försöker att skapa vänskap och harmoni nu så tror jag knappast att någon eventuell högre makt kommer att hålla det emot dig.

Dagens uppgift blir sålunda att skänka en tanke till någon annan. Gör helt enkelt något för någon som kan göra den personen lite gladare. Det behöver inte vara något stort. Ge din kompis en kram när du träffar honom/henne. Bjud nån på en kopp kaffe. Hälsa på den gamla gumman som du alltid brukar möta på gatan på vägen hem. Önska kassörskan i mataffären en trevlig dag innan du rusar iväg med dina varor. Det är de små sakerna som räknas.
Slutligen ett tänkvärt citat:

“The presence of those seeking the truth is infinitely to be preferred to the presence of those who think they’ve found it” - Terry Pratchett

Så var det då slut på alla ursäkter för att inte skriva lite oftare. Nu har min syster Alvprinsessan gett mig nedanstående utmärkelse:

“Dessa bloggar är osedvanligt charmerande och söta,
inte upptagna av utmärkelser och själviskhet.
Syftet är att sprida vänskap.
Vårt hopp är att nya vänskapsband kommer att knytas mellan dessa bloggar,
ju mer utmärkelsen sprider sig.
Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa.
Kopiera in texten och bilden i din blogg och
skicka sedan utmärkelsen vidare till åtta andra bloggare.”

Vad ska man säga? Tack antar jag är på sin plats. Dessvärre har jag mycket dålig koll på bloggosfären och känner därför inte till några andra bloggar som gjort sig förtjänta av den här fina utmärkelsen.

“Vad göra åt mitt bloggande?” är naturligtvis frågan man ställer sig. Mitt mål med den här bloggen har aldrig varit att skriva mycket och ofta. Snarare lite då och då. När lusten faller på så att säga. Det har dock visat sig att den där skrivarlusten har haft stora svårigheter med att infinna sig. Man skulle nästan kunna tro att den helt har gett upp hoppet om litterära kreativitet och sålunda övergett mig för någon den hyser högre förhoppningar om.

Det jag skulle vilja är ju att skriva tänkvärda inlägg. Roliga. Underhållande. Eller helt enkelt bara få ur mig lite ånga när jag är övertygad om att saker och ting är fel ställda i denna värld som vi alla delar. Vare sig vi vill det eller inte.

Hur som haver känner jag mig nu förpliktigad att påtvinga mig själv ovan nämnda skrivarlust lite oftare. Jag kan inte lova några storverk, men å andra sidan, vem kan det?